Frälsningsunder i Gävle på första advent

I söndags var det första advent. Advent betyder ”ankomst”, och syftar så klart på Jesu ankomst.

Den första julen, då Jesus Kristus föddes, väntade många på Messias. Det hade varit tyst i 400 år, ingen profet hade talat under hela den tiden. När Romarna ockuperade Israel, ökade det säkert Messiaslängtan hos många, det fanns säkert dem som väntade ivrigt… och det fanns förmodligen dem som gett upp hoppet och inte väntade längre…

När jag läste bibeln en dag förra veckan så upplevde jag att Herren talade till mig genom ett bibelord i Jesaja bok. Jesaja levde drygt 700 år innan Jesus föddes, men han fick blicka framåt och se Frälsarens ankomst.

”En röst ropar i öknen: "Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark.  HERRENS härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den.” Jes 40:3-5 

Vi som församlingar i dag, ska vara den som ropar i” öknen” och förbereder vägen för Jesus, som ska komma tillbaka en dag. Och när vi gör det, då jämnar Han ut vägen och Han uppenbarar sin härlighet. Något jag aldrig kan bli mätt på är Hans härlighet, Jesu ljuvliga närvaro genom den helige Ande. Låt oss be och arbeta för att många ska få uppleva det den här julen, att Jesus blir på riktigt för dem och kommer till människor i dag som den frälsare Han är.

I slutet av mötet i söndags gjorde jag en inbjudan till frälsning, och det var så härligt att se flera händer som räcktes upp i luften som tecken på att man ville ta emot Jesus som frälsare. Minst en av dem gjorde det för första gången i sitt liv medan andra tog ett nytt beslut att fortsätta följa Honom.

2011 får fortfarande människor möta den Jesus som kom till oss som ett människobarn den första julen.  Men nu kommer Han inte till oss som ett litet nyfött barn längre, utan som konungarnas Konung och herrarnas Herre, Messias den levande Gudens Son. Så första advent 2011 kom Jesus och frälste människor i Gävle:) Bara det är värt att fira, vilken inledning på julen!

Bönens väg

Jag kom nyss hem från bönemöte i kyrkan. Jag är så tacksam till Gud för tillfällen jag får be tillsammans med församlingen. Det är kul att be, och ännu roligare att få dela den glädjen med fler!

Det finns inget starkare än bön. Samtidigt som det är så enkelt, verkar det som att det ofta är svårt. Vi vill ofta fixa till det själva och gärna komma med egna lösningar. Men när vi böjer oss inför Gud, fastar och ber, då erkänner vi vårt beroende av Honom och Hans lösningar. Då blir det inte alltid som man tänkt sig själv, men mycket, mycket bättre.

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. ” Jak 5:16b

Micael Lahtinen predikade hos oss i söndags, och han sa en sak som jag vill citera fritt ur minnet när det gäller bönen; ”Tala inte om för Gud hur stora problem du har, utan berätta för dina problem hur stor Gud du har.”

Och vi har verkligen en enormt stor Gud, och han har gett oss ett enormt starkt vapen, ett vapen som ALLA kristna har inom räckhåll; Bönen. Men det är tyvärr långt ifrån alla kristna som använder sig av det vapnet… Och med bön kan du vända det mest omöjliga till det möjliga. Det finns inget som är för svårt för Gud!

Den senaste tiden har jag personligen upplevt att bönen blivit starkare och starkare mitt eget liv, och att min förväntan på Gud ökar i takt med att jag ber mer.  Jag vet att Jesus har stora saker på G, att vi ska förvänta oss mer mirakler även i Sverige, men jag vet att det precis som tidigare i historien så är det bönens väg tillsammans med villigheten att lyda Honom som är den enda framkomliga vägen. Det är inte alltid en bekväm väg, men den enda som leder framåt!

Kom ihåg, Din bön är betydelsefull och behövs. Fiendens strategi är att få oss upptagna med annat, så vi glömmer bort att lösningen finns nära – i bönen!