Uppmuntran

Jag har tillbringat ett dygn i Falun tillsammans med ett gäng föreståndare, den s.k. "15-gruppen" (som består av föreståndare för församlingar inom Evangeliska Frikyrkan. )

Vi träffas en gång per termin och besöker varandra i olika städer, tar upp gemensamma frågor, får information från samfundsledningen och delger varandra det som vi står i, betjänar varandra i förbön och umgås. Den här gången var vi i Falun, och fick lite inblick i  Elsborgskyrkans arbete. De är i en spännande utveckling, de är mitt i ett kyrkbygge uppe på Lugnet och kommer byta namn till Lugnetkyrkan. Det var uppmuntrande att träffa pastor Magnus Davidsson med team, höra hur de arbetar strategiskt och målmedvetet - och ser resultat! Dessutom hade alla olika vittnesbörd från sina respektive församlingar som gör att man känner sig uppmuntrad och styrkt av att Gud gör mycket i vårt land, att det finns så mycket positivt som händer.

Det är nyttigt att åka runt en del och se andra sammanhang, man får mycket input och nya tankar. Men det är gott att komma hem och jobba vidare, för borta bra... men hemma bäst! I kväll hade vi ett mycket gott möte med församlingsledningen - vi har mycket potential i Gävle och det ska bli spännande att se utvecklingen Gud leder oss genom. Tillkomme Ditt rike, ske Din vilja... Han leder oss när vi går bedjande fram!

I helgen har vi ett spännande besök att se fram emot. Silas Fai från Kamerun predikar, välkommen om du är i Gävle!:)

London

 

Jag hade förmånen att få åka tillsammans med ett gäng pastorer till London, 19-24/9. Resan hade två fokusområden; mission bland muslimer & församlingsutveckling. Två spännande ämnen!

Vi bodde på ett pensionat nära Highbury Islington och Arsenal. På fredagen besökte vi Turning Point (OM:s arbete) där de berättade hur de arbetar för att nå muslimer i London, och träna ungdomar i mission/evangelisation. Vi fick även lyssna till en intressant föreläsning av Mark Beamon från London School of Thelogy, som bl a berättade om de olika inriktningarna inom islam som finns representerat i London och vilka uttryck de får.

Därefter åkte vi till Holy Trinity Brompton, en anglikansk väckelseförsamling som varje söndag har 11 gudstjänster på tre olika platser i London!

Holy Trinity Brompton

Det var väldigt intressant att höra hur de arbetar, och hur oerhört målmedvetna och visionsförankrade de är. 

På kvällen gick några av oss på ungdomsmöte i Kensington Temple, där vi tillsammans med en ganska ung skara tillbad Jesus och lovsjöng tillsammans. Härlig lovsång och Guds Andes närvaro:)

Kensington Temple

På lördagen åkte vi ut till en anglikansk förortsförsamling som heter All Hallows Bow och träffade Reverent Cris Roger. Det är en församlingsplantering utifrån Holy Trinity Brompton, där man tagit över den gamla anglikanska kyrkan. Det enda "kravet" (precis som för HTB) är att de har en liturgisk gudstjänst i veckan (som de förlägger tidigt på morgonen) och sedan är de fria att utforma egna gudstjänster. Cris visade sig vara en karismatisk och Jesusfokuserad präst som verkligen drevs av en passion att vinna människor för Jesus och se en förvandlad stadsdel. (Cris var en av förgrundsgestalterna i Soul Survivor)

Efter besöket i All Hallow Bow hade vi hela eftermiddagen innan vi skulle samlas vid pensionatet på kvällen. Några av oss tog tunnelbanan ut till Greenwich, ett väldigt fint område med en stor park på en höjd. Där går nollmeridianen, öst möter väst, och man ser ut över hela London. Mycket vackert!

Greenwich. Utsikt över London, en del av
OS-arenan håller på att monteras ned.

Därefter tog jag en egen tur in till "stan", strosade bl a på Regents street, Picadelly Circus och däromkring. Att London är välbefolkat kändes påtagligt, pulsen var bra mycket högre än i hemma i Gävle;) Många vackra byggnader, och en och annan fin bil svischade förbi...  måste säga att London som stad gav mersmak - måste åka hit med Therese någon gång!

Timmarna ensam på stan gick fort, på kvällen hade vi en fin stund då vi delade med varandra vad vi upplevt, tilltal vi fått, frågor som väckts och vi avslutade kvällen med att betjäna varandra i förbön, jag upplevde det väldigt starkt. Vilken förmån att få åka på en sådan resa med kollegor! Gott för både ande, kropp och själ!

Ferarri... en riktig pastorsbil;)

På söndagen började vi med att åka till Streatham Baptist Church där vi först fick träffa Pastor Phil Robinson som berättade om församlingens historia, utveckling och utmaningar. En engagerad och passionerad pastor! Församlingen påminde mycket om Korskyrkan hemma i Gävle, och de lever också i en tillväxt och nyligen hade man utökat med en extra gudstjänst varje söndag. Efter träffen med Pastor Phil var vi med på gudstjänsten.

Streatham Baptist Church

Därefter skyndade vi iväg till en annan stadsdel för att träffa Pastor Gavin Murray och hans medarbetare som arbetar i Morden Baptist Church. De berättade om hur de prövar nya vägar att träna sina medlemmar till att bli lärjungar som lever ut evangeliet i vardagen.

De är en del i en s.k missionell rörelse som lite förenklat kan beskrivas som att de betonar uppdraget mer än gudstjänster och verksamhet.

 Efter besöket i Morden åkte några av oss till Hillsong Church som finns i Dominian Theatre. Här var det liv och rörelse! I entrén var det fullpackat med människor, och vi gick in och satte oss i en stor salong som snart blev nästintill fullpackad, ca 2200 människor (det var fjärde mötet den söndagen). Minns att jag tänkte att här är det inte en chans att någon kommer lägga märke till oss och säga hej! Men snart så upptäckte jag att det gjorde man visst. En ung man kom och satte sig vid oss och frågade vilka vi var, varpå han engagerat berättade om församlingen. 

Hillsong London, Dominian Theatre

På skärmen stod det "Velcome Home" och skön musik strömmade ut genom högtalarna. Jag kände mig hemma och välkommen direkt:) Lovsången var fantastiskt! Både proffesionellt

och andligt stark. Hillsongs pastor predikade, och flera människor gensvarade på frälsningsinbjudan. Underbart!

Måndagen var hemresedag, jag hade börjat må dåligt under lördagen men på måndagen kände jag mig riktigt dålig. Tänkte jag fått influensa och ville bara hem och ta det lugnt. Hade feberfrossa och väldigt ont i magen. Väl hemma åkte jag in till sjukhuset (efter min kloka frus och svärmors inrådan;) och det visade sig vara inflammerad blindtarm. Jag opererades natten till tisdagen, och allt har gått bra. Jag är glad och tacksam över att jag hann vara med på resan ändå, och att jag hann hem utan att den sprack... Nu är den borta och jag mår mycket bättre!!! Fick med mig mycket från resan, det var roligt att få träffa kollegor från olika delar av landet och möta olika sammanhang där Gud verkar på olika sätt i en spännande miljö. Just nu befinner jag mig på ett hotellrum i Falun, men vad jag gör i Falun får jag berätta i nästa inlägg...;) Bless

Från norr till söder

Jag reser inte så ofta, men nu i juni har jag haft två helger med möten på andra orter. Förra helgen var jag uppe i Nordmaling och Umeå. Jag besökte Salemkyrkan i Nordmaling och deras ledarskap, hade en ledardag med äldste och styrelsen, kvällsmöte med församlingen och även söndag förmiddagsmöte. Därefter åkte vi inte till Umeå till en ung församling, Christ For People, som höll till i Folkets Hus och jag avslutade helgen med att predika där.

Två helt olika församlingar, men jag mötte hunger, längtan och passion hos dem båda. Salem han jag lära känna bäst, och där fanns en härlig beslutsamhet att målmedvetet arbeta för att människor i bygden ska komma till tro på Jesus! Pastorsparet Daniel och Linda Karlsson gör ett fantastiskt arbete, de har inte varit där så länge – men redan hunnit väldigt långt. Jag fick mycket inspiration av att träffa Daniel, fann i honom en ny vän och bror.

Det hade fått en tydlig vision som de arbetat med att formulera, tagit fram målsättningar och även strategi, detta tillsammans med bön och överlåtelse. Vi kommer höra mer om vad Gud gör i Nordmaling framöver!

Christ For People i Umeå var också en härlig församling att besöka, tyvärr fick jag inte vara med i eftermötet eftersom jag var tvungen att åka till flygplatsen direkt efter predikan. Men jag fick rapporter om att Jesus gjorde mycket ändå;) En person blev frälst, och någon kom tillbaka till Jesus. Sådana rapporter gläderJ Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en intensiv men härlig helg.

Som grädden på moset fick jag bo hemma hos Emanuel och Sara Lindberg och deras fina barn. Sara kommer från Gävle och är en god vän till mig sen många år, och vi hade inte setts på väldigt länge. Det var väldigt kul att träffas, och få lära känna hennes familj och se hur fint de bor där vid älven. Tack för all god mat och för att ni tog hand om mig hela helgen! Sara har också en gåva att leda lovsång, och det märks att hon växt i gåvan och jag tror hon och ungdomarna i lovsångsteamet kommer betyda mycket i den Salem. Deras innerlighet och passion för Jesus känns, himlen var öppen när de sjöng och spelade på lördag kväll.

Rörvik

Det är tisdag morgon, jag har jag precis avslutat några dagar av möten i Rörviks frikyrkoförsamling (Pingst/Allians). Det är 57 mil ner hit från Gävle, alltså ungefär lika långt som det är från Gävle till Umeå…

Kom ner i lördags och predikade sen på söndag förmiddag. Jag tycker det var en härlig atmosfär, det finns en öppenhet för Anden här och en längtan efter förnyelse. 

I dag har jag undervisat på lärjungaskolan, tre 1-timmes pass och sen på ett öppet kvällsmöte i kyrkan. Det är 50-60 ungdomar som går den här lärjungaskolan, och det var verkligen roligt att undervisa dem. Katrina, vår ungdomsledare, och sex ungdomar från Korskyrkan kom ner på söndag kväll för att vara med lärjungaskolan. Det var verkligen roligt att ha dem med, och de hjälpte till som förebedjare på kvällsmötet.  På lärjungaskolan var den en otrolig atmosfär, de är verkligen hungriga och öppna för Anden, sista lektionen kom Guds Ande på ett påtagligt sätt, så vi bara låg på knä allihopa och var i Guds närvaro. Många fick uppleva Guds Ande påtagligt, några upplevde inre helanden och helgelsebeslut fattades. Gud var verkligen där!

På kvällsmötet var det mycket folk, förväntan på Jesus var stor, lovsången var mycket stark. Att predika gick lätt, Jesus rörde vid många – speciellt de unga, beslut fattades om att vända om från synd och leva i renhet, en person lämnade sig till Jesus och blev frälst, många mötte Gud i bänkarna och vi avslutade med att dansande och sjungande lovsjunga Gud. Jag kom hem ganska sent till mina vänner - svettig och trött, men glad och tacksam. Tack Per och Anna Danielsson för att jag fått bo hos er även denna gång, så tacksam över att ha er som vänner! Tack även till pastorerna Stefan Norberg och Albin Karlsson för förtroendet att återigen få komma ner till er fina församling!

Nu ska jag sätta mig i bilen och köra hem till min familj, saknar min Therese och barnen. I dag saknar jag speciellt min äldsta son Emanuel som fyller 11 år idag. Det är nog första gången jag inte är hemma på hans födelsedag, men får ta igen det när jag kommer hem och fira ordentligt i kväll! Tacksam över att ha en familj att komma hem till:)

Tacksam

Det är måndag morgon, min lediga dag. Jag vaknade tidigt och har haft en bra stund tillsammans med Jesus innan det var dags att väcka barnen och se till att de två äldsta kom iväg till skolan. Nu ska jag sätta mig i soffan och läsa, har börjat med en favorit i respris; Andligt ledarskap av Ulf Ekman.

Men först vill jag skriva lite här i bloggen, det var länge sen. Tiden går fort, det är mycket som händer - både positivt och negativt. That´s life! Jag känner mig väldigt tacksam och priviligerad, först och främst över att känna Gud, jag är väldigt tacksam för min familj och goda vänner, och priviligerad att få tjäna Gud i en underbar församling som Korskyrkan.

Jag predikade om trons ursprung i går, och det är alltid så kul att predika hemma i Korskyrkan. Det är öppet, många är hungriga och förväntansfulla, Guds närvaro är påtaglig och lovsången innerlig och kraftfull. Vid förbönsstunden efter nattvarden fick vår ungdomsledare Katrina be med en av "sina" ungdomar till frälsning:) Hallelujah!

Efter mötet följde jag med några vänner ut och åt gott på Libanesisk restaurang.



Linda & Johannes

Peter Thorstensson lärde jag känna redan i Göteborg när han kom som ung teamare till pionjärförsamlingen Therese och jag var i, och nu har han hittat kärleken, Jessie:)
Vi njöt av god mat och hade det gott i varandras sällskap. Tänk att en del vänner träffar man inte på väldigt länge, men när man träffas är det som om det vore i går.


Peter, Jessie, Linda





Skön avslutning på en intensiv vecka. Nu börjar en ny vecka, med nya utamaningar. Den är en fullspäckad vecka som ligger framför, men i dag är det måndag och jag är ledig:) Önskar Er alla en välsignad vecka!

Varje barn är ett mirakel

Den 28 februari 21:19 föddes vår lille son Gustav på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Nu har Thérèse och jag fyra barn, vi känner oss verkligen välsignade och rika!

TACK JESUS! Vi vill även tacka Er alla som har bett för oss, det har betytt väldigt mycket och varit till stöd och uppmuntran för oss. Den här graviditeten har ju varit lite speciell. Det började med att vi i vecka 10 trodde att Thérèse fick missfall, men Gud hade tänkt annat och graviditeten fortsatte. När vi i v 17 gjorde ultraljud kom nästa orosmoment, sköterskan kallade in läkare och sa att "det ser ut att vara något fel här."

Läkaren konstaterade att det var flera faktorer som visade på att barnet inte var friskt. De misstänkte att det var kromosomavvikelser, och dessutom satt hjärtat på höger sida istället för på vänster sida. De frågade oss om vi ville behålla barnet, vilket vi självklart ville, men vi ville få så mycket information som möjligt och därför gjordes fostervattendiagnostik. Vi fick komma till Akademiska sjh och en hjärtspecialist tittade på hjärtat som han konstaterade var friskt, men att den vänstra lungan var dubbelt så stor som den skulle och därför tryckte hjärtat åt sidan. Den vänstra lungan var "förtätad" av något man trodde var små, små cystor. De sa att de såg ca 5-6 fall om året och att "det gick bra för ungefär hälften av fallen."

Först berättade vi bara för våra närmaste och bad om förbön, men ganska fort berättade jag offentligt och bad om hjälp i förbön. Vi resonerade som så att det inte skadar med fler som ber;) Tidigt fick vi en förvissning om att bönesvar var på väg, även om orostankar självklart dykt upp då och då.

Efter några veckor kom svaret från fostervattendiagnostiken, som visade att det inte var någon kromosomavvikelse. Lungorna kontrollerades var tredje vecka i Uppsala genom ultraljud och några veckor innan förlossningen kunde vi äntligen konstatera att lungorna var lika stora - endast en liten "förtätning" högst upp i den vänstra lungan var kvar. Tack Jesus!

En kristen barnmorska har flera gånger sagt; "Detta är ett mirakel, kom ihåg det"! Och det kommer vi minnas och tacka Gud för!

Läkarna på Akademiska sjh ville för säkerhets skull att vi skulle komma till Uppsala för att föda, och vi fick komma den 28/2 då de satte igång förlossningen med hjälp av dropp. När Gustav föddes började han inte andas av sig själv, så de sprang in till ett intilligande rum och läkare hjälpte igång honom. De var nog de längsta minuterna i mitt liv... Jag han säga namnet Jesus många gånger de minuterna... Men han kom igång, och efter tre dygn på Akademiska kunde man konstatera att allt fungerar normalt och att vi kunde åka hem till Gävle.

Han äter, bajsar, kissar och sover, precis det en liten bebis ska göra:) På nätterna vill han helst vara vaken, det är han van med sen tiden i magen då han höll sin mamma vaken genom att tumla runt och sparkas inifrån. Han är en riktig liten godbit, han liknar de andra barnen och ändå är han helt unik. Tänk vad fantastiskt Gud har ordnat, och att varje barn har en unik personlighet, ett unikt utseende och en speciell kallelse. Min familj är den största gåvan jag fått förutom frälsningen. Thérése och jag har snart varit gifta i 15 år och jag älskar henne mer än någonsin, kärleken avtar inte med åren - den växer. Evelina, Emanuel, Felicia och Gustav. Jag är en stolt pappa och jag älskar er!

Än en gång vill vi säga ett stort TACK till er alla som bett för oss!

Och till vår Herre Jesus Kristus; TACK för att Du skänkte oss detta mirakel!

"Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foseter. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämnda innan någon av dem hade kommit." Psalm 139:13-16

En profetisk helg

Förra helgen hade vi möten med Hans Marklund, pastor i Korskyrkan i Alingsås. Fredagkvällen startade i Nordupplandskyrkan i Tierp. Atmosfären var laddad, Hans talade om församlingens identitet, om att det naturliga är att vi lever ett övernaturligt liv. Han tog flera exempel på att leva i det övernaturliga och vi kände verkligen att han kom inte bara med ord - utan med Ande och kraft. Flera fick profetiska tilltal och många fick starka möten med Jesus den kvällen. Tacksamma till Jesus för starten på helgen avrundade Hans och jag kvällen hemma hos familjen Lahtinens i deras fina nybygda hus i centrala Tierp med the och smörgås.

På lördagen hade vi bön för ledare i regionen på eftermiddagen. Det var en härlig, brötig, fri bön. Närvaron av Jesu Ande var påtaglig, tillbedjan och lovsångerna var innerlig, bönerna var intensiva, uthålliga och starka. Personligen upplevde jag flera tilltal från himlen denna ljuvliga bönestund. Timmarna gick fort och efteråt kände vi en stark förväntan på att kvällsmötet och söndag förmiddag skulle bli starka möten. Jag trivs när jag får be med andra som älskar att be!

På kvällsmötet som var välbesökt var Guds Ande påtagligt närvarande redan från start, så fort vi började be och lovsjunga Jesus var Han där med sin kraft. Hans fortsatte predika om att leva i det övernaturliga. Många kom fram för att bli betjänade i förbön, en 17 åring kom fram för att ta emot Jesus som frälsare och hans möte med Jesus blev starkt - man såg i hans ögon att han mött frälsaren. Förväntan på att Jesus både vill och kan hela, befria och upprätta var enorm, och många gjorde starka upplevelser.

På söndagen var det närmast en fullsatt kyrka, förväntan var stark och redan innan vi började mötet kände jag Guds Andes närvaro starkt. Det var väldigt öppet, människor pratade och skrattade i bänkarna, fler och fler kom och på en del bänkar fick man tränga ihop sig. Hans predikade ett otroligt starkt budskap om att gå från dröm/vision till verklighet. Han tog oss steg för steg och visade på faran att sätta sig för att "vänta" på Gud, när det egengligen är dags för oss att ta nästa steg. Det var ett profetiskt budskap som förlöste tro på att Gud vill ta oss vidare i visionen han gett oss.

Innan vi betjänade i förbön, så tog han fram oss pastorspar och bad för oss. Det var som en dammlucka öppnades och en kärleksflod strömmade över oss med kraft till inre helande. Den stunden var ljuvlig, jag kommer aldrig glömma det tillfället. När vi blivit betjänade bad vi för Hans och tillsammans betjänade vi sedan alla dem som ville ha förbön, och de var många! Många gjorde starka upplevelser med Jesus, en del föll till govlet av Guds Andes kraft, en del grät, andra skrattade. Bibeln talar om att vi som troende tillsammans är bruden, och att Jesus är vår brudgum. I söndags kändes det som att brudgummen omfamnade och kysste bruden med övervinnande kärlek och kraft till helande och upprättelse. 2012 har bara börjat...

Det är tid för Sverige! Tid för Guds folk att resa sig och göra det Gud kallat oss att göra, i den helige Andes kraft!

"Inte genom styrka, inte genom kraft,
utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot" Sak 4:6

Jesus Army

Vi är i en hektiskt, men samtidigt väldigt spännande tid just nu. Jag känner en stor förväntan på Gud och har en enorm tacksamhet i mitt hjärta för att Han bevisar sig trofast gång på gång.

Ibland kan man känna som människa att allt är övermäktigt, att omständigheter är för svåra, att man inte räcker till etc. Men det man behöver påminna sig om då är vem som gett oss uppdraget:)

I inledningen till Josua bok påminner Herren honom om tre viktiga saker.

1.       Uppdraget – och vem som gett Honom det

2.       Löftet, som är knutet till uppdraget

3.       Villkoret, för att uppdraget ska kunna fullbordas och för att Josua ska få del av löftet

”När HERRENS tjänare Mose var död, sade HERREN till Josua, Nuns son, Moses tjänare: 2 "Min tjänare Mose är död. Stå nu upp och gå över Jordan, du och allt detta folk, in i det land som jag skall ge åt Israels barn. 3 Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose. 4 Från öknen till Libanon och ända till den stora floden Eufrat, över hela hetiternas land och till Stora havet västerut, skall ert område sträcka sig.”

” Ingen skall kunna stå dig emot i alla dina livsdagar. Så som jag har varit med Mose, så skall jag också vara med dig. Jag skall inte lämna dig eller överge dig. 6 Var stark och frimodig, ty du skall som arv åt detta folk fördela landet som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.

”Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. 8 Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. 9 Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går." Jos 1:1-9

Jag älskar Josua bok! Det är action!

Idag har jag stått framför en kamera och undervisat i ämnet ”Bibelns böcker” till vår internetbaserade evangelisationskurs ”Jesus Army Training School”. Det känns lite knepigt i början att stå och undervisa framför en kamera, men efter ett tag känns det rätt ”naturligt”. Det är 76 elever från hela Sverige som går kursen, och responsen från dem som går är väldigt bra.  Det är så kul att höra att så många blivit berörda av Gud när de lyssnat på undervisningen, att vi får var med och utrusta så många på det här sättet. Många har inte möjlighet att gå en ”vanlig” bibelskola, men får på det här sättet möjlighet att utrustas till tjänst. Du som inte hann med att anmäla dig till kursstart har chansen igen till hösten! Det är dags att "inta landet", med evangelium och kärlek som vapen:)