Varje barn är ett mirakel

Den 28 februari 21:19 föddes vår lille son Gustav på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Nu har Thérèse och jag fyra barn, vi känner oss verkligen välsignade och rika!

TACK JESUS! Vi vill även tacka Er alla som har bett för oss, det har betytt väldigt mycket och varit till stöd och uppmuntran för oss. Den här graviditeten har ju varit lite speciell. Det började med att vi i vecka 10 trodde att Thérèse fick missfall, men Gud hade tänkt annat och graviditeten fortsatte. När vi i v 17 gjorde ultraljud kom nästa orosmoment, sköterskan kallade in läkare och sa att "det ser ut att vara något fel här."

Läkaren konstaterade att det var flera faktorer som visade på att barnet inte var friskt. De misstänkte att det var kromosomavvikelser, och dessutom satt hjärtat på höger sida istället för på vänster sida. De frågade oss om vi ville behålla barnet, vilket vi självklart ville, men vi ville få så mycket information som möjligt och därför gjordes fostervattendiagnostik. Vi fick komma till Akademiska sjh och en hjärtspecialist tittade på hjärtat som han konstaterade var friskt, men att den vänstra lungan var dubbelt så stor som den skulle och därför tryckte hjärtat åt sidan. Den vänstra lungan var "förtätad" av något man trodde var små, små cystor. De sa att de såg ca 5-6 fall om året och att "det gick bra för ungefär hälften av fallen."

Först berättade vi bara för våra närmaste och bad om förbön, men ganska fort berättade jag offentligt och bad om hjälp i förbön. Vi resonerade som så att det inte skadar med fler som ber;) Tidigt fick vi en förvissning om att bönesvar var på väg, även om orostankar självklart dykt upp då och då.

Efter några veckor kom svaret från fostervattendiagnostiken, som visade att det inte var någon kromosomavvikelse. Lungorna kontrollerades var tredje vecka i Uppsala genom ultraljud och några veckor innan förlossningen kunde vi äntligen konstatera att lungorna var lika stora - endast en liten "förtätning" högst upp i den vänstra lungan var kvar. Tack Jesus!

En kristen barnmorska har flera gånger sagt; "Detta är ett mirakel, kom ihåg det"! Och det kommer vi minnas och tacka Gud för!

Läkarna på Akademiska sjh ville för säkerhets skull att vi skulle komma till Uppsala för att föda, och vi fick komma den 28/2 då de satte igång förlossningen med hjälp av dropp. När Gustav föddes började han inte andas av sig själv, så de sprang in till ett intilligande rum och läkare hjälpte igång honom. De var nog de längsta minuterna i mitt liv... Jag han säga namnet Jesus många gånger de minuterna... Men han kom igång, och efter tre dygn på Akademiska kunde man konstatera att allt fungerar normalt och att vi kunde åka hem till Gävle.

Han äter, bajsar, kissar och sover, precis det en liten bebis ska göra:) På nätterna vill han helst vara vaken, det är han van med sen tiden i magen då han höll sin mamma vaken genom att tumla runt och sparkas inifrån. Han är en riktig liten godbit, han liknar de andra barnen och ändå är han helt unik. Tänk vad fantastiskt Gud har ordnat, och att varje barn har en unik personlighet, ett unikt utseende och en speciell kallelse. Min familj är den största gåvan jag fått förutom frälsningen. Thérése och jag har snart varit gifta i 15 år och jag älskar henne mer än någonsin, kärleken avtar inte med åren - den växer. Evelina, Emanuel, Felicia och Gustav. Jag är en stolt pappa och jag älskar er!

Än en gång vill vi säga ett stort TACK till er alla som bett för oss!

Och till vår Herre Jesus Kristus; TACK för att Du skänkte oss detta mirakel!

"Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foseter. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämnda innan någon av dem hade kommit." Psalm 139:13-16